Mina två söner (6 & 8 år gamla) har upptäckt Minecraft! De har visserligen fått tjata på sin något motvilliga fader (undertecknad) för att han skulle ladda ner det till datorn.
Att man gör det verkade lite konstigt till en början, eftersom i min uppväxt köpte man ju oftast spel i affären!
Nu laddar man tydligen hem dem!!
Till saken hör ju att den senaste datorn jag köpte spel till var en Commodore 64!
Då köpte en kompis till mig en massa spel av en trevlig kille inne i en stor stad i närheten. Han sålde tydligen en massa spel som han trevligt nog la på ett kassettband till oss för en billig peng. Det var en massa spel som var roliga...eller jag kunde i o f sig inte starta de flesta eftersom det inte var riktigt tillförlitligt att "kopiera" dem till ett kassettband. Men jag hade Turbo 64 och allt så det gick snabbt att ladda in dem som funkade. Tog säkert inte mer än 5-6 minuter att få in ett spel!
När min son hade väntat i 10 sekunder på att Minecraft skulle starta hade han i stort sätt redan hunnit gå igenom alla pustningar han har i sin repertoar för att visa att han var trött på att vänta!
Att säga till honom att man kunde få vänta i en evighet på att ett spel skulle starta när jag var liten och att det var helt normalt, var inte aktuellt kände jag!
Vi brukade sätta igång uppladdningen av spelet för att sedan gå ut och leka en låååååång stund. När vi sedan kom in igen behövde vi bara vänta en lite stund till innan spelet skulle starta.
Under tiden kunde man annars hoppas på att någon hyrt en moviebox så att man kunde se en film på Betamax eller VHS, höjden av lycka:)
Nåväl, det jag inte fattar i detta och varför jag inte känner att jag blir yngre, (eller äldre heller tydligen) är att Minecraft ser ut att vara från min ungdom. (lika pixligt som det var på 80 talet). Det är ju helt sjukt dålig upplösning. Vad ligger det roliga i detta?
Jag fattar verkligen inte alls det roliga...alltså...jag har blivit för gammal:(:(:(
När man inte fattar hur ett populärt spel som detta fungerar måste man ju blivit för gammal? Är det inte så, snyft?! Jag har verkligen försökt förstå, men det bara hackas och byggs och rivs och tittas på fyrkantiga får och besöks bybor och... en massa annat jag inte heller förstår.
Jag vill ju ha ett mål och en mening, jag kräver inte mycket tycker jag. Inte ens när jag frågar, vad gör man nu då? Så kommer det bara...meh, man bara... ah, man ska... meh...bygger liksom!
Att man då ska fråga varför, känns liksom redan på förhand dömt att misslyckas!
(lite läskigt är att min fru just sa..."men då flyger du ju upp där och sätter en ingång" ... nuuuuuuuuuu är jag rädd. Är det bara jag som blir gammal?)
Ett annat bevis på att man blir äldre hjälper ju ens barn till med omedvetet. Min fru hörde från vår yngste son något som bevisade att man, i våra barns ögon, varit med ett tag.
Han frågade henne idag om det fanns färg när hon var lite!
Nu är hon ju flera dagar äldre än mig, men jag känner mig lite träffad ändå:)
När min son hade väntat i 10 sekunder på att Minecraft skulle starta hade han i stort sätt redan hunnit gå igenom alla pustningar han har i sin repertoar för att visa att han var trött på att vänta!
Att säga till honom att man kunde få vänta i en evighet på att ett spel skulle starta när jag var liten och att det var helt normalt, var inte aktuellt kände jag!
Vi brukade sätta igång uppladdningen av spelet för att sedan gå ut och leka en låååååång stund. När vi sedan kom in igen behövde vi bara vänta en lite stund till innan spelet skulle starta.
Under tiden kunde man annars hoppas på att någon hyrt en moviebox så att man kunde se en film på Betamax eller VHS, höjden av lycka:)
Nåväl, det jag inte fattar i detta och varför jag inte känner att jag blir yngre, (eller äldre heller tydligen) är att Minecraft ser ut att vara från min ungdom. (lika pixligt som det var på 80 talet). Det är ju helt sjukt dålig upplösning. Vad ligger det roliga i detta?
Jag fattar verkligen inte alls det roliga...alltså...jag har blivit för gammal:(:(:(
När man inte fattar hur ett populärt spel som detta fungerar måste man ju blivit för gammal? Är det inte så, snyft?! Jag har verkligen försökt förstå, men det bara hackas och byggs och rivs och tittas på fyrkantiga får och besöks bybor och... en massa annat jag inte heller förstår.
Jag vill ju ha ett mål och en mening, jag kräver inte mycket tycker jag. Inte ens när jag frågar, vad gör man nu då? Så kommer det bara...meh, man bara... ah, man ska... meh...bygger liksom!
Att man då ska fråga varför, känns liksom redan på förhand dömt att misslyckas!
(lite läskigt är att min fru just sa..."men då flyger du ju upp där och sätter en ingång" ... nuuuuuuuuuu är jag rädd. Är det bara jag som blir gammal?)
Ett annat bevis på att man blir äldre hjälper ju ens barn till med omedvetet. Min fru hörde från vår yngste son något som bevisade att man, i våra barns ögon, varit med ett tag.
Han frågade henne idag om det fanns färg när hon var lite!
Nu är hon ju flera dagar äldre än mig, men jag känner mig lite träffad ändå:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar