Enligt våra barn kan man alltid älska någon annan "lika mycket + 1"!
Och om det ändå inte räcker så kan man älska någon en "två, tre stjärnstopp" också!
Skulle inte det räcka så får man ta till storsläggan "jag älskar dig så mycket som du någonsin kan förstå!"
Där dör ju då argumentationen ut lite från min/vår del för om vi skulle säga att vi skulle älska dem mer för att vi älskar dem mer än DE någonsin förstår erkänner vi ju samtidigt att de är smartare än en själv:)!
Hur försöker vi då matcha vår visade kärlek till våra barn?
Fotbollskort, godis, leksaker, skräpmat?!
Erkänner mig skyldig!
Känner jag riktigt hur jag visar min kärlek?
Jaaaaeeeeenäääää inte när jag lägger texten så!
Kan jag bli bättre?
Alldeles säkert!
Men jag frågar mina barn hur deras dag varit, jag kramar dem och säger också hundra gånger om dagen att jag älskar dem "så här mycket", läser sagor för dem på kvällen och klappar om dem när de somnat!
Men likväl händer det att jag tycker att "jag älskar dig så mycket som du någonsin kan förstå!" är likvärdigt med att ge godis och leksaker.
Ah, det blir bra folk av dem också.
De får ingenting bara för att de skriker och gnäller. Eller för att de tjurar för den delen.
De får ingenting bara för att de skriker och gnäller. Eller för att de tjurar för den delen.
Vet inte varför jag kom att tänka på detta men det kan bero på att man är född med ett dåligt samvete och känner att man inte räcker till?!
Kan det vara så enkelt att man kan ge sina barn en trygg och säker uppväxt! Kan man visa i ord och handling så att de känner sig älskade! Kan man lyssna och ta till sig det som de säger och prata med dem på ett ärligt sätt utan att göra sig löjlig! Kan man se till att de äta är mätta och därmed glada! Samt att inte glömma bort dem i något sammanhang.
Är DET ett sätt att visa att "jag älskar dig så mycket som du någonsin kan förstå!"
Glädjen med det är kanske att det ger både direkt och långsiktig kärlek tillbaka?!
Barn som ser tillbaka på sin barndom med de ögonen kommer i min värld att ge tillbaka kärlek till en själv och andra i all framtid.
Hoppas jag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar